Och det var ju skönt. Efter lång väntan så fick jag till slut tillfälle att se Porcupine Tree live i tisdags (10 juli). De spelade på Pumpehuset i Köpenhamn, och konserten var i princip allt man kunde önska sig, och lite till. Att herrarna Barbieri, Harrison, Edwin, Wilson och Wesley har järnkoll på sina instrument visste jag i och för sig, men det är imponerande att se dem göra det live. Gavin Harrison är verkligen ett monster bakom trummorna, helt makalös. Han gjorde i och för sig ett par mindre misstag (kom in lite i osynk i början av Halo som avslutade konserten, men rättade till det snyggt och elegant), men det är bara skönt att se att han är mänsklig; under ett par timmar sitter allt sitter precis där det ska, och det är ju inte precis några simpla standardkomp han spelar.
Förbandet (Pure Reason Revolution), gick inte heller av för hackor. Framförallt basist och trummis imponerade, kanske i viss mån p g a ljudet (i alla fall där vi stod) var mixat så att bas och trummor överskuggade allt annat.
Stämningen under konserten var helt perfekt. Jag vet inte om det är något speciellt med Porcupine Tree's publik, men vi stod nästan allra längst fram, det var bra drag och hög stämning, men jag blev inte ens tillknuffad av misstag en enda gång. Jag hade utan vidare kunnat lämna min plats, gå bort till baren och köpa en öl, och promenerat tillbaks till min plats utan risk att spilla något på någon. Och då var stället ändå utsålt...
Hursomhelst, det var utan vidare konkurrens den absolut bästa konserten jag har varit på, och jag hoppas verkligen att jag kan få se dem live igen.
Ola var lite olydig och tog ett par bilder (klicka här för att åka dit).