Music

Sharing the Wes

Fredrik Mörk — Sat, 25 Aug 2007 11:00:00 GMT

Musikindustrin förändras, om det råder det ju knappast några tvivel om. En del av aktörerna gör sitt bästa stanna kvar i gamla strukturer, och motarbeta förändring. Men inte alla.

"Sharing the Wes" är John Wesleys koncept för att anpassa sig till hur verkligheten ser ut. Konceptet är egentligen mycket enkelt: all musik finns tillgänglig som gratis mp3-nedladdning (i rätt hög kvalitet; 160kbps) från hans sida på MySpace. Bara att tanka hem och lyssna. Är det så att man vill ha musiken i högre kvalitet, så finns fortfarande CD-skivor att köpa. Vill man inte köpa CD-skivor, så har han ett PayPal-konto, så att man helt sonika kan donera den summa pengar som man tycker att han förtjänar. Det är ju trots allt inte gratis att göra musik.

Jag gillar idén, och hoppas att det kommer att fungera för honom.

Jag blev inte besviken!

Fredrik Mörk — Thu, 12 Jul 2007 14:55:00 GMT

Och det var ju skönt. Efter lång väntan så fick jag till slut tillfälle att se Porcupine Tree live i tisdags (10 juli). De spelade på Pumpehuset i Köpenhamn, och konserten var i princip allt man kunde önska sig, och lite till. Att herrarna Barbieri, Harrison, Edwin, Wilson och Wesley har järnkoll på sina instrument visste jag i och för sig, men det är imponerande att se dem göra det live. Gavin Harrison är verkligen ett monster bakom trummorna, helt makalös. Han gjorde i och för sig ett par mindre misstag (kom in lite i osynk i början av Halo som avslutade konserten, men rättade till det snyggt och elegant), men det är bara skönt att se att han är mänsklig; under ett par timmar sitter allt sitter precis där det ska, och det är ju inte precis några simpla standardkomp han spelar.

Förbandet (Pure Reason Revolution), gick inte heller av för hackor. Framförallt basist och trummis imponerade, kanske i viss mån p g a ljudet (i alla fall där vi stod) var mixat så att bas och trummor överskuggade allt annat.

Stämningen under konserten var helt perfekt. Jag vet inte om det är något speciellt med Porcupine Tree's publik, men vi stod nästan allra längst fram, det var bra drag och hög stämning, men jag blev inte ens tillknuffad av misstag en enda gång. Jag hade utan vidare kunnat lämna min plats, gå bort till baren och köpa en öl, och promenerat tillbaks till min plats utan risk att spilla något på någon. Och då var stället ändå utsålt...

Hursomhelst, det var utan vidare konkurrens den absolut bästa konserten jag har varit på, och jag hoppas verkligen att jag kan få se dem live igen.

Ola var lite olydig och tog ett par bilder (klicka här för att åka dit).

A radio station with the right name

Fredrik Mörk — Sun, 18 Feb 2007 13:45:00 GMT

I just realized that I have never praised Radio Paradise here on the blog, and it needs to be done. This sunday RP is playing as usual here at home. Right now - as happens sometimes - Bill has been serving a number of songs from rather varying genres (Toad the wet Sprocket, Nick Cave, William Orbit, Tori Amos, Ryuichi Sakamoto and Crowded House are among the recently played artists), but still fitting so well together.

Radio Paradise is a great place to find new music. Looking at the list of the highest rated tracks reveals the wide variety of music offered; the top ten list is occupied by Beethoven, The Beatles, Pink Floyd J.S. Bach and Jimi Hendrix, amongst others. I did find a couple of my now favourite bands here, most notably Porcupine Tree (that, as a side note, I find so amazingly good that it surpasses anything that I have heard before). Furthermore, it's commercial free. The money comes from listeners supporting the station by donating money or purchasing mercandise in the web shop. So don't hesitate; head over there, tune in, and don't forget to support them financially if you like what they do!

Update: as Jed pointed out, I missed to credit the person that made me aware of RP's existence, and that was Jed himself! Honestly: thank you for that, it has adeed value to my life :o)

Den kom till slut

Fredrik Mörk — Thu, 17 Mar 2005 23:14:00 GMT

Jaha, så kom den då, en ny platta med Kent. Storslaget, välproducerat och med texter som man inte kan vara helt säker på vad de egentligen handlar om. Precis som det ska vara. Och den är makalöst bra. Hade tidigare Isola som favoriten i Kents produktion, och trodde väl inte att "Du & Jag Döden" skulle nå riktigt så långt. Men det har den nog potential att göra. Isola kommer att få en tuff match. Har du inte hört den nya ännu så se till att få det gjort, snarast :o)

Jag kan utan överdrift säga att jag ser fram emot konserten i Limhamn i maj.